Vår nya ordförande har ordet

Som nybliven ordförande är det väl på plats med en ordentlig presentation, trots att jag varit ganska aktiv i föreningen i ett par år nu.. Jag heter Sara D. Alvrud, är 32,5 år gammal och har varit förälskad i Morganhästen 16 år till sommaren. Jag köpte mitt första sto hösten 2006 och det var Goldget Kitty 067 A som importerades från Tyskland som la grundstenen till vår uppfödning med prefix Escania’s. I maj väntas vårt 20e föl.

Jag jobbar till vardags som sjuksköterska inom Region Skåne där vi arbetar enligt värderingarna; Välkomnande, drivande, omtanke och respekt.
När jag hör de orden så tänker jag genast på Sara Lönnberg för det är så jag upplevt hennes roll som ordförande de senaste åren och jag vill fortsätta bygga det som hon har påbörjat. Att vara ordförande i en förening med så många olika viljor är ingen lätt roll och Sara har axlat uppdraget utmärkt. Tack för det!

De allra flesta som äger Morganhäst betyder något för andra Morganhästägare. För vi har delat några av våra bästa men också sämsta stunder tillsammans. Vi har byggt relationer för livet. Allt tack vare en liten speciell hästras som tagit så stor plats i våra hjärtan. Jag tycker att det är helt fantastiskt.

Ni ska veta att ni alla behövs för den här föreningen. Alla ni som lägger åtskilliga timmars arbete ideellt, alla ni som är ute och tävlar eller visar upp era hästar på annat sätt som gör folk nyfikna på rasen, alla ni som inte är engagerade men som varje år betalar in er medlemsavgift och på så vis stöttar, och framför allt alla ni uppfödare som lägger så otroligt mycket tid, pengar och förhoppningar (som inte alltid ger utdelning) för att bidra till att den här rasen håller sig vid liv. Ni är den här föreningen.

Jag är orolig för att vårt medlemsantal har minskat, för att betäckningssäsongen 2018 visade en rätt stor procentuell nedgång avseende antalet betäckningar (foderkrisen spelar självklart en roll, säsongen var strulig avseende brunster som inte funkade som de borde). Jag hoppas att det bara är en tillfällighet. Vi behöver varenda föl vi kan få fram.

Jag ska vara ärlig och erkänna att det är kärleken till rasen som gjort att jag enträget jobbat vidare med min avel. Avelsföreningen i sig har inte varit speciellt delaktig i detta. Det jag har velat veta har jag fått ta reda på själv. Vi måste börja se alla uppfödare som komplement till varandra och ta vara på all den kunskap som finns inom föreningen. Det finns förmodligen inte en uppfödare som har exakt samma avelsmål och vi behövs allihopa.

Ni som äger och rider Morganhästar behövs också. Hur ska vi annars veta vilka egenskaper som ska premieras på de hästar ni vill sitta på?

Just det här med att vi har olika viljor är också vår styrka. Vi måste våga kommunicera och hjälpa varandra framåt. Det är en liten ras, det är lätt att det blir personligt. Vi måste bortse från detta. De gamla rävarna sitter nu och kan utvärdera sin avel, nykomlingarna har nya tankesätt som kan hjälpa till att föra aveln framåt. Vi behöver inte uppfinna hjulet var och en för sig utan jag önskar att vi öppnar oss och inte ser varandra som konkurrenter utan verktyg i att utveckla vår egen avel – en avel som står sig väl i konkurrens med resten av Europa.

Detta är min vision de kommande åren och till hjälp har vi vårt utbildningsprojekt som inte bara är till för enskilda uppfödare utan var och en som äger en Morganhäst och vill veta mer om den. Detta projekt kom fram efter diskussion med andra uppfödare i Europa som bl. a. är mycket intresserade av hur vi i Sverige bedriver vår avel, vårt premieringssystem, att vi framhåller Morganhästen som sporthäst.

Vårt utbildningsprojekt kommer att pågå i flera år framåt och ni kommer att få utförligare information efterhand. Men vi måste börja med grunden. 
Årsmötet röstade igår för styrelsens förslag av årets tema som därför 2019 är MORGANHÄSTENS HISTORIA.
Vilket inte innefattar endast att Justin Morgan had a horse 1789 och sen blev det 2019.

Vad hände där emellan? Varför ser hästarna egentligen ut som de gör idag? Är det bra eller dåligt att det finns olika typer? Kan de komplettera varandra? Om en häst inte ser ut exakt som min, är de olika bra eller vad finns det för gener längre bak som vi kan försöka avla fram? Vad har hänt i Sverige under de snart 40 år som vi har hållt på med Morganavel? Hur kan vi bli ännu bättre? Det är frågor som jag är nyfiken på att veta mer om. Vad har du för frågor som du vill ha svar på under detta år?

Jag ser framemot att förvalta uppdraget ni gett mig, även om jag i dagsläget är lite skakis i benen..

2019, here we go!
/Sara

Goldget Kitty 067 och Sara D. Alvrud

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s